Jag skulle vilja veta en sak. Varför jag är rädd för att säga vad jag tänker och tycker. Jag är rädd för konflikter så tydligen kan jag inte ha mycket stake i kroppen precis.

Jag må säga till typ min far vad jag tycker men de glider självklart in i våra bråk ( Vi är alldeles för lika han o jag ).

 

Men resten av denna värld då? - Jag tror kanske, att jag är rädd att förlora. Typ något viktigt. Jaja, jag vet att då är dom inte värda mig om de inte kan acceptera mig. Men är väl en aning rädd för att vara ensam kanske?!

 

Alltid är det inte lätt. Jag har min panikångest och mardrömmar som kommer och går i omgångar. Något som sneakar upp på mig, som minst anat!

 

Jag klagar ganska mycket. Men de är bra att kunna skriva av sig när man inte kan berätta.

 

Imorgon har jag turen att vara ledig då jag ska städa o tvätta. A ska till fjälls o så vanligt får jag knappt träffa honom.

Det blir inte mycket tid tillsammans när ena bor i Sthlm o jag själv är fast i Alunda med mitt jobb o plugg.