En tydlig hemlighet men endå

så jävla offentlig. Vart står jag i detta?

Vad i hela helvete är min åsikt?

Våga eller vill berätta är en obalans

i min våg.

Godkväll kära vänner!

 

Jag kan börja med att säga att gårdagens kväll var helt okey när jag, Niclas, Mino och Oli tog oss till Möbeln i Tierp och dansade. Hade faktiskt ganska roligt DOCK så vart man mycket irriterande över all fylle på Tierps ungdomar som kom dit för att supa och förstörde pretty much större delen av kvällen. Fock armbågar i huvudet och ryggen vilket resulterar till värkande rygg idag.

 

Men iaf så är det Påskaton idag. Vaknade upp bredvid A som va blodig i ansiktet efter att ha ramlat påväg hem från krogen. Goood work babe! Mös lite innan jag tog mig till syrran i Gimo för att åka ut till stugan på påsklunch.. dock är jag fortfarande fast här ute hahah.

 

Blir att åka till Östhammar ikväll o sova. 

 

Sweet dreams!

Slänger upp en snabb uppdatering om kvällen!

 

Hade en mysig kväll med Jennie i stan och kollade bio, Hansel and Gretel witch hunters som faktiskt va bättre än vad jag hade förväntat mig! Dock så har jag kommit på att jag blir åksjuk av 3D, speciellt som i detta fall där allt verkligen flyger emot en. Finns vissa 3D filmer som det knappt kommer ut nått från skärmen..

 

Men efter en kopp te här hemma efteråt så är de dags för mig att säga godnatt. Ska upp kl 6 för att jobba helg..

Får se hur det går!

 

Puss & godnatt!!

Godeftermiddag söta små troll! :)

 

Jag sitter helt ensam på jobbet, skit kul och dessutom jobbar jag helt. Whoho, sluta klaga på att ni har jobbigt i veckorna! -.-

 

Som ni vet fyllde jag 20 i tisdags! Firade mig i söndags med familjen eftersom alla jobbade på tisdagen. Men jag hade kul förde!

Det roliga i detta med att gå på systemet för första gången och ha ett minna av de är att MITT första minne kommer att vara med TIM! haha en kille jag bara träffat ca 4 ggr. (Victorias.. öh) En störd men skittrevlig kille! :)

Sen vart de ju middag med Victoria, Tim och Andreas på Tsatsiki. Jag kan säga att jag var ganska korkad som valde de genom att jag HATAR tsatsiki sås.. hmm.

 

Just det! Mitt förra inlägg handlade ju om en gamal vän till mig. Fortsättningen av de.. vi träffades på fredagen och pratade ut. Kändes skönt och världens lättnad för mitt lilla hjärta. Som att det vart rött igen :)

jag är glad för de. Lite ledsen att jag vet att vi aldrig kommer få den relation vi hade förut men jag är glad att vi pratat ut och kan vara vänner utan obehag?!
Många har frågat varför jag skrev allt i bloggen som att jag skulle såra honom.

jag skrev i bloggen eftersom många har frågor om de och jag orkar seriöst inte ta det om och om igen.. Jag är GLAD att jag skrev ut allt för hans skull också. Veta hur jag låg känslomässigt innan vi skulle träffas. han hade läst det innan också. Visst jag trodde aldrig att han skulle ha sett det eftersom jag hade då tidigare tagit bort honom från facebook, men det var bra tycker jag!

Ja, jag saknar honom mer än vad jag nånsin har saknat någon annan. När vi slutade prata va det som att man hade förlorat en pojkvän, MEN vi va bara vännervilket många har missuppfattat genom åren men så ÄR DET!!

 

 

Som en hel del vet, så skildes jag och min dåvaranda bästa vän ifrån varandra för 1,5 år sedan på ett väldigt dåligt och fruktansvärt jobbigt sätt. 

 

Han betedde sig som ett as och eftersom vi hade haft en vääääldigt nära relation i över 10 år, så har det tagit väldigt mycket stryk på mig. Jag har haft mardrömmar om honom, jag har känt mig trasig och att något alltid saknades (min bästa vän). Jag har känt mig arg, sårad,frustrerad och besviken.

 

Men idag, efter mer än 1,5 år så gjorde jag en ansträngning och skickade ett sms till honom. Jag behöver ju kunna gå vidare.

Flera timmar efter, för 10 min sen fick jag svar och jag sitter fortfarande och gråter men vet inte alls hur jag känner. Han "förklarade" en hel del och bad om ursäkt hur allt har vart.

 

Efter att ha kapat vänskapen på 2 sekunder och inte setts eller pratat på över 1,5 år så sitter jag och gråter som ALDRIG förr.. jag saknar min bästa vän. En relation som inte går att beskriva för någon annan. Sån syskon/vänskapskärlek som bara vi visste om.. försvann.

 

För första gången på 1,5 år.. så kommer vi ses om 2 dagar.

 

Jag vet inte hur jag kommer känna mig då. Kommer jag kasta mig runt honom o böla? Kommer jag vara nervös? Kommer jag vara kylig eller ens kunna fatta orden...

 

Återstår att se...

Bild på oss från 2009, 4 år sen..

Klickade hem några nya kläder och ett har redan kommit!

 

 

   

 

Jag skulle vilja veta en sak. Varför jag är rädd för att säga vad jag tänker och tycker. Jag är rädd för konflikter så tydligen kan jag inte ha mycket stake i kroppen precis.

Jag må säga till typ min far vad jag tycker men de glider självklart in i våra bråk ( Vi är alldeles för lika han o jag ).

 

Men resten av denna värld då? - Jag tror kanske, att jag är rädd att förlora. Typ något viktigt. Jaja, jag vet att då är dom inte värda mig om de inte kan acceptera mig. Men är väl en aning rädd för att vara ensam kanske?!

 

Alltid är det inte lätt. Jag har min panikångest och mardrömmar som kommer och går i omgångar. Något som sneakar upp på mig, som minst anat!

 

Jag klagar ganska mycket. Men de är bra att kunna skriva av sig när man inte kan berätta.

 

Imorgon har jag turen att vara ledig då jag ska städa o tvätta. A ska till fjälls o så vanligt får jag knappt träffa honom.

Det blir inte mycket tid tillsammans när ena bor i Sthlm o jag själv är fast i Alunda med mitt jobb o plugg.

 

 

 

 

Jag har insett en sak om mig själv. Att jag ALDRIG kommer få mitt liv som jag vill..

Kommer aldrig få ett bra jobb som jag vill ha, jag kommer aldrig få resa runt i världen som jag vill, jag kommer aldrig  få gifta mig o skaffa barn.

 

Mitt liv är kort sagt till för att misslyckas med allt! :)

Alltså, vafan i hela jordens små djävular kan inte jag vara född med att ha någon passion för? Skulle vara SÅ jävla mycket lättare att veta vad man vill i livet.. veta vad man vill jobba med och vad man vill plugga. 

Känns ju fan som att man inte har nått liv. Som att man bara driver runt bara för att man lever, o fa fan är de för jävla liv egentligen?!

 

Usch! Söker jobb som en galning också! Ni som vet nått om nån söker personal kan ni ju va vänliga att hojta!

 

Jag blir så arg så jag kokar innombords!

Att bli hatad av en som ska vara "närståeende" 

tar stryk på mig o jag blir bara ledsen och

förtvivlad när Du inte står upp för mig.

 

Jag som inte förtjänar detta.

Om du bara stod upp för mig och säger

ifrån så hade det kanske aldrig varit nått

fel nånstans...

 

 

Fuck this, I'm going home..

 

 

 

 

Skulle göra allt för att få bli mig själv igen... jag är så less på att må dåligt hela tiden. Alltid ha ont o kramper.

Det är inte rättvist att jag ska må som jag gör.

 

Barnmorskan gör ingenting heller. Om hon bara kunde ta ut staven i armen så skulle MASSOR av problem att lösa sig. Det är ett helvete..

 

Är alltid trött, har alltid ont, värker överrallt...

 

Lärare och kurator säger att det är iaf bra av mig att visa ett bra humör uppe o att jag ens orkar ta mig till skolan o göra arbeten.. men jag kan lova att det KRÄVS förjävla mycke att jag ska funka om dagarna. Jag tackar gud till att jag har Andreas som drivkraft. För han är verkligen det. Jag är glad att jag har någon som bryr sig o älskar mig.

 

Mina mardrömmar blir bara värre o värre. Förrigår natt så vakna jag var 10e MINUT. Helt kallsvettig o törstig. Hela munnen hade tillomed skrumpnat ihop o tungan va som att den inte fanns...

 

O mitt i allt skrivande så ringer barnmorskemottagningen o säger att jag har tid till att ta ut staven nästa vecka på tisdag!!

 

Hoppas på att få må bra jag med nån gång!

 

/ Sarah

Älskling va så duktig när vi laga mat! Kyckling o potatisgratäng..