Why me, poor me!

Jag kan inte förstå hur man kan sakna någon så gaaalet mycket. Patrik har varit borta sen i måndags och jag saknar honom på tok för mycket så jag mår dåligt och blir ledsen så fort jag kommer på tanken. Min baby får liksom inte vara borta så länge. Haha fast 4 dagar är ju inte mycket egentligen men det känns ju som en konstant eveighet.
När man liksom är van att ha honom vid min sida varje dag och näst intill varje minut (förutom när han sitter och skiter ;) ). Men vi har varit tillsammans eller åt minståne träffats i 5 månader och det är ju en liten tid de och kärlek blir stark och visst inom en tid så är det ju inte lika jobbigt att vara ifrån varandra men vi har liksom inte kommit öve r det stadiet, iaf inte jag haha ;)
men nu äre dags att rensa gamla inlägg som jag borde ha rensat för länge sen som ska BORT!
Godnatt



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0