När man gråter för att pojkvännen åker till sthlm för att plugga.

När man gråter så fort han är utom räckhåll. 

 

Hur jävla kär får man vara egentligen? Hatar att vara utan honom, hatar att sova utan honom o hatar att inte så hålla om honom när jag som mest behöver det.

 

Det är väl endå ett sätt att säga jag älskar dig på? Blir tokig att vara ifrån Andreas, det är de värsta som finns. 

Känns som en evighet till ons-tors... men vad gör man? 

 

Jag har världens underbaraste pojkvän, världens töntigaste, världens mest omtänksamma, världens ödmjukaske, och världens mest älskande Andreas...

 

Känslor som säger att jag inte vill vara utan dig!